Man kan bara förstå det man förstår

Förståelse handlar inte om vilken poäng man får på ett IQ-test, det handlar om hur man kan hantera komplexitet. Vad hänger ihop med vad, vad är viktigt nu och varför och i vilken ordning bör vad ske och varför. En del blir sura när man säger att vi förstår olika saker (är jag dum och du smart?), men det är inte annorlunda än att vi ser på saker annorlunda. Vi upptäcker och observerar helt enkelt olika saker i en given situation. Ingen har en bredbandsuppkoppling till verkligheten, vi har bara vår bild, och grannen har sin och den andra grannen sin. Genom att synka allas bilder, exempelvis i en ledningsgrupp kopplat till ett mål, kan vi träffa mer rätt än fel när vi börjar gå i riktning mot just det målet. Några bilder uppfattar jag bättre än min bild, nu när vi har fått prata en stund om det. Till slut kanske vi känner oss rätt nöjda med den verklighetsbild vi skapat tillsammans, även om min ”bild” inte vann den här gången.

Olika typer av arbetsuppgifter kräver olika förmåga att hantera mängden komplexitet eller variabler. Rutinmässiga uppdrag kräver en nivå och problemlösning något annat. Det är inte konstigt alls. En studie av motoroptimerare visade på tre förståelsenivåer. Den första nivån såg på sitt arbete som att de skulle optimera tio stycken separata motoregenskaper för ett lyckat resultat. Man såg egenskaperna som separerade från varandra. Den andra nivån såg att det fanns samverkande egenskaper och man behövde förstå hur de förhöll sig till varandra, och då skulle motorn gå bra. Den tredje nivån funderade bara över vilket kund som skulle köra bilen, Michael Schumacher eller min gamla farmor.

Vad vi förstår och hur vi förstår, exempelvis hur en förändring eller mål skall nås, bör synliggöras i alla arbeten och uppdrag. Förutom att vi kan få syn förståelsen, så kan vi utveckla den hos alla inblandade till den nivå som krävs och behövs.