Organisationen behöver gränsgångare

Många organisationer är sedan generationer tillbaka organiserade i stuprör. Det fanns en tid då det var bra. Den tiden är tyvärr förbi. Då det idag är färre människor som skall uträtta fler saker med en högre komplexitetsnivå, kan ingen lösa sitt arbete genom att verka i ett och samma stuprör över tid. Man måste kunna verka mellan rören, eller rättare sagt all organisationer behöver människor som kan och får gå mellan rören. Vi kallar dem för gränsgångare och de bör man vårda. Det handlar inte enbart om samverkan i en arbetsuppgift, att skapa en ökad förståelse för det som skall göras, det kan även handla om rätta till attityder som inte är av nytta för organisationen.

Det behövs människor som kan knyta ihop alla organisationens delar så att maskinen går mjukt och fint.

En gränsgångare kan och vill tänka helhet. Det jag gör ingår i ett större sammanhang. I och med att det är så blir det också meningsfullt, det jag gör. En attityd som mer än annat utmärker en gränsgångare är att denne tänker medpart och inte motpart. Medparter samverkar och motparter fajtas. Medparter skapar vinna-vinna-situationer, motparter skapar vinna-förlora-situationer. Något att tänka på för alla som säger att vi måste samarbete för att lyckas.