Man måste värna habitatet

Ett habitat är en boplats eller ett sammanhang där människor möts. Det är ett ställe där man vill trivas, känna utmaningar, få bekräftelse, känna sig säker och välkommen samt tillhöra. Alla organisationer består av en eller flera habitat, som likt en motor sätter fart på organisationen. Det innebär att alla habitaten måste fungera var för sig och samverkan med varandra. Nu vet vi att i många organisationer är det långt ifrån så. Det kan finnas konflikter, mobbning, uteslutning, tappade sugar och revirtänk.

I traditionell ledning så finns det någon i toppen som tänker ut och talar om vad andra längre ner skall göra. Här ges inte habitaten det erkännande som behövs, de blir ansiktslösa med liten eller ingen uppmärksamhet alls. I en modern organisation ligger effektiviten och hållbarheten på sikt i hur en ledning förvaltar och utvecklar varje enskilt habitat eller grupp. Man kan se det som att tända upp en cylinder i en motor.

Om den går på alla cylindrar fungerar den som bäst, och om du har flera motorer kan hela organisationen gå för fullt. Man måste släppa sin övertro på att ledningen vet och kan allt.

Ledarskapets främsta uppgift är att värna alla habitat så att de mår och går bra. Det innebär att värna människors värde och förmåga, att göra en juste överenskommelse så att rätt person hamnar på rätt plats. Det handlar även om att kravställa så att människor ges en chans att känna meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet i sin vardag. Ibland kan man behöva skydda habitatet från dumheter, eller skadlig kod, inte bara vidarebefordra allt som kommer uppifrån eller från sidan. Chefer måste lära sig att leda och inte bara styra, för i styrandet förvinner den energi som behövs för att motorn skall fungera.